30.11.2016

A som var hemma från Bagdad hade sökt internationellt skydd i Finland. Med anledning av hans besvär skulle först avgöras huruvida han skulle beviljas asyl enligt 87 § 1 mom. i utlänningslagen. Då villkoren för beviljande av asyl inte uppfylldes skulle i andra hand avgöras huruvida han skulle beviljas uppehållstillstånd enligt 88 § 1 mom. i utlänningslagen på grund av alternativt skydd. I ärendet skulle därmed avgöras om det urskillningslösa våldet i Bagdad nått en så hög grad att A om han återvände dit enbart genom att vistas i området skulle utsättas för i 88 § 1 mom. 3 punkten i utlänningslagen avsedd allvarlig skada som föranleds av urskillningslöst våld.

Säkerhetsläget i Bagdad hade enligt de senaste landanalyserna försämrats. Det urskillningslösa våldet ansågs trots det inte i sig utgöra en sådan allvarlig och personlig fara för gemene man som vistades där att endast det faktum att personen ifråga kom från Bagdad, skulle förutsätta beviljande av alternativt skydd. Inte heller en person med shiabakgrund kunde enligt landinformationen endast på grund av sin religiösa identitet anses vara i sådan fara i Bagdad.

I prövningen om beviljande av alternativt skydd skulle förutom de kollektiva aspekterna av säkerhetsläget i Bagdad även sökandens personliga omständigheter beaktas. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ju bättre sökanden kan påvisa att en i 88 § 1 mom. 3 punkten i utlänningslagen avsedd fara gäller uttryckligen honom på grund av hans personliga omständigheter, en desto mindre grad av urskillningslöst våld krävs för att bevilja honom alternativt skydd.

Med beaktande av utredingen om säkerhetsläget i Bagdad och A:s personliga omständigheter i sin helhet ansågs att det inte förelåg en verklig risk för A att i Bagdad utsättas för i 88 § 1 mom. 3 punkten i utlänningslagen avsedd allvarlig skada på grund av urskillningslöst våld.

Migrationsverket hade ansett att A, på grund av säkerhetsläget i Bagdad ifall han återvände dit, var i behov av humanitärt skydd i enlighet med 88 a § i utlänningslagen (323/2009). Därför tog högsta förvaltningsdomstolen ytterligare ställning till huruvida A kunde förutsättas att ty sig till i 88 e § i utlänningslagen avsedd intern flykt.

Högsta förvaltningsdomstolen beaktade den information om att tryggt och lagligt resa och ta sig in till södra Irak, och rapporterna om det allmänna säkerhetsläget i södra Iraks provinser, som ingick i Migrationsverkets beslut samt den utredning om A:s personliga omständigheter i sin helhet som fanns att tillgå. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att A hade kunnat förutsättas att ty sig till intern flykt till södra Irak.

Finlands grundlag 9 § 4 mom.

Europakonventionen art. 3

Europeiska uniones stadga om de grundläggande rättigheterna art. 18 och 19

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmed-borgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhet-lig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsi-diärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (skyddsdirektivet; omar-betning) art. 2 punkt d och f, art. 8 samt art. 15 punkt c

Domstolens domar i målen C-465/07, Elgafaji, och C-285/12, Diakté

Europadomstolens domar J.K. m. fl. mot Sverige (23.8.2016), A.A.M. mot SVerige (3.4.2014), S.A. mot Sverige (27.6.2013) och Sufi och Elmi mot Storbritannien (28.6.2011)

Utlänningslagen 87 § 1 mom., 88 § 1 mom., 88 a § (323/2009) 1 mom., 88 d §, 88 e § och 147 §